Gamla kyrkans kör- och solistkonsert gav ståpäls
Stora kyrkan Musikkteatret och kören Chorus.
Petite Messe Solennelle, är titeln på en mässa för solister, piano och orgelharmonium, komponerad av Gioacchino Rossini, 1864. Efter gårdagskvällens konsert i Östersunds Stora kyrka, med Musikkteatret i Trondheim, kören Chorus, sångsolister, piano och ackordion, allt under ledning av Orwar Eriksson, kommer denna kyrkomusikaliska skapelse att vara förknippad med den absolut största musikaliska glädjen.
En mer melodiöst vackert flödande kyrkomusik torde knappast finnas. Och närmusiken framförs så som de norska musikanterna under Orwar Erikssons ledning gjorde var det bara att tacksamt ta emot och låta sig glädjas och verkligt seriöst underhållas.
Kören, bestående av Musikkteatrets kör och kören Chorus från Trondheim, var ett under av homogen och riktigt härligt fyllig klang. Kören textade mycket bra, visserligen är texten av mig till största delen känd, men jag hade hela tiden absolut kontroll på texten. Kören hade också av naturliga skäl operakörens elasticitet med direkta nyanseringar, som gav intresse till det rent tonala.
De fyra sångsolisterna, Marthe Werring, sopran, Trine Öien, mezzo, Harald Björköy, tenor och Njål Sparbo, bas, hade samtliga fylliga, varma, öppna och mäktiga "pipor". Harald Björköys "tenorgodis" i Domine Deus gav mig nackhårsresning. Gav mig tenoren kroppsdelsnjutning, så gav mig sopran och alt, ståpäls över hela kroppen med sina soli och duetter.
Titeln Petite Messe, liten mässa har anknytning till den musikaliska instrumenteringen, med liten kör och endast piano och orgelharmonium (tramporgel). Att byta ut orgeln mot ett ackordion, dragspel med melodibas, är ett genidrag. Att instrumentet trakterades av en virtuos visade Frode Andersen i den i mässan inlagda ritornellen. Konsertens "kung" var vid sidan av Orwar Eriksson den mycket skickligt spelande pianisten Knut-Erik Jensen.
Det enda som störde en aning, var att det framme i koret stod flera personer, än vad som satt i kyrkans bänkar. Till alla Östersunds musikkulturgnällspikar, de som tycker att det är mycket bättre på alla andra ställen än i "stan", kan jag bara säga: Känn er flerfaldigt blåsta på en av de absolut bästa kör- och solistkonserter som hållits i kyrkan.
|